I dag postade min underbar vännina Karin en vacker video om detta med ”Awakening” på facebook, du kan kolla på den nedanför.

Jag tog mig i att börja reflektera kring detta med att vara awake. Det är en vacker ting att vara awake, det känns rent, pure. Som den innerste kärnan i dig själv.

Ändå kommer dessa frågor i mig. Är det meningen att vi ska vara awake hela tiden? Behöver vi inte en gång ibland också sova? Kan sömnen  hjälpa oss att vakna upp med nya ögon?

Den mänskliga kroppen skulle inte fungera om den inte får sova. Vi är skapade för att sova. Ändå så ser jag i samhället en längtan efter mer och mer vaken tid. Som om sömnen bara är ett nödvändigt ont.

Skärmavbild 2017-04-28 kl. 10.10.51

Själv har jag perioder där jag känner mig väldigt medveten, men jag har även perioder där jag stänger av, för jag klarar inte att hela tiden vara ”vaken”. Om det är rätt eller fel, eller om jag inte är tillräckligt medveten, det vet jag inte. Det är mycket jag inte vet, har jag kommit fram til.

När jag är på mitt mest medvetna, så känner jag inte för att varken skriva, skapa, göra eller umgås med så många förutom min familj och mina närmsta vänner. Det är ju inte helt kompatibelt med den värld vi lever i, så jag ”tvingar” mig själv ändå ut i världen.

Jag tror vi behöver balansen i den här världen för att må bra. Inte dyrkande av varken solen eller månen, jorden eller universum, maskulin eller feminin, natt eller dag, kropp eller själ, vakenhet eller sömn. Utan jag tror vi behöver båda sidorna. För livet är inte en rak sträcka, det går i vågor, som naturen går i cykler.

Jag tror det, men det behöver inte vara så.

//Miriam

 

Share Button